Göteborgsposten – 31 maj 1860, sida 2

Ö Från Utlandet. Bland alla de många åskdigra skyar, som lägra sig vid den politiska horizonten, för att vid tillfälle brista ut, är äfven en ny plan af Påfven, nemligen den att förbereda ett korståg mot det fria Italien. Man skulle helst vara hugad, att här utropa: o Tinnerholm! o, Tinnerholm! men saken är dock alltför mycket betecknande för vår tid, att ej förtjena litet eftertanke. Det finnes ett visst katolskt parti, det sig så kallande legitima, hvilket har sitt gamla, traditionela hem i förstaden HSaint-Germain i Paris, men derifrån genom allehanda orsaker kastats ut i verlden och spridts än hit, än dit. Detta parti fasthänger med den drunknandes ifver vid gamla, redan af den framåtskyndande tiden sönderrifna pergamenter och privilegier, hvilka gulnat under tidens åverkan och hvilkas halft utplånade, stela och raka bokstafsskrift den närvarande generationen ej vill uttyda. För detta parti är påfvedömet någonting lika kärt som dess egna halfmultnade vapensköldar; påfvedömet sammanfaller med dess egna forntida utmärkelser, då korståg af flera arter räknade bland sina leder de gamla slägternas medlemmar. Lyckligtvis är den tid förrunnen, då detta parti ännu var rikt och egde jemte de andliga nästan hela riken till sin disposition. Men tapperhet är hos dessa riddersmän en medfödd egenskap och krigaryrket det enda, hvartill de såsom kast anse sig kunna nedlåta sig. Detta parti har emellertid skattat många sina söner till påfvedömets tjenst, medvetet att påfvedömets fall med samma sliter ut ett nytt blad ur deras egen vapenbok, och skall fortfara att gora allt hvad i dess makt står, för att upprätthålla den vacklande Petersstolen. Bredvid dessa legitimister står det med dem nära befryndade katolska prester