Göteborgsposten – 25 maj 1860, sida 1

ögon, och då jag ingalunda ville sätta den för res artistiska förmåga på prof, stoppade jag skyndsamt ned hunden i korgen igen, och rekommenderade mig. Han skall cj ha några qvinliga bekant skaper, tänkte jag för mig sjelf på återvägen. Om det emellertid ej var Le Bretons porträtt som hängde öfver soffan hos madame Levasseur, så skulle jag väl ha misstagit mig bra mycket. Jag tviflade numera ingalunda på att jag ej var på god väg att göra en präktig fångst, hvarigenom jag icke allenast skulle göra mig ett namn såsom en nitisk polistjensteman, utan äfven hjelpa den ifrågavarande firman ur sin iråkade förlägenhet, om så mycket mer, som den unga Bellebon anförtrott mig att hans giftermål med en ung älskvärd flicka vore beroende af om det lyckades honom att rädda husets kredit eller ej. Samma afton vid niotiden lemnade herr Levasseur elegant, men på samma gång tarfligt klädd, Oak-Cottage, begaf sig till Edmonton hvarest han hyrde en droska och körde hastigt åt staden till, förföljd af en person, likaså sprättaktigt klädd som han sjelf, och hvilken ej var någon annan än jag, nu fullständigt förvandlad och inne i den roll, som jag ämnade spela. Levasscur lät droskan stanna vid Regent