— Vet ni med säkerhet herr Bellebon, frågade jag nu, att herr Le Breton ej har några qvinliga slägtingar eller bekantskaper i England ? — Utan tvifvel, svarade han, jag har rör rande denna sak inhemtat de noggrannaste underrättelser af såväl bokhållaren Dubarle, som af uppasserskan. I detta ögonblick återkom kontoristen, synbarligen mycket andtruten, och jag aflägsnade mig genast, utan att gifva den unge mannen tillfälle att närmare betrakta mitt ansigte, hvarom han tydligen tycktes vara mycket angelägen. Således inga qvinliga bekantskaper! tänkte jag för mig sjelf då jag efter en timmas bort varo åter befann mig hemma hos mig. D: skulle det just roa mig att veta hvarifrån de parfumerade pappersbitarne förskrifva sig, son jag påhittade i hans pulpet. Jag försökte att sammansätta och dechiff rera dem; efter en lång stunds fåfänga bemö danden kom jag slutligen under fund med at de tillhört särskildta bref, och dessutom voro di så små att jag knappast kunde urskilja orden Så mycket var likväl säkert att älla voro skrif na af samma qvinnohand. Cirka två timmar senare vandrade jag ge nom gatorna, och hade just passerat Kingslaw Gate då min uppmärksamhet fästades vid et