Göteborgsposten – 24 maj 1860, sida 1

Handelsordningen på splitter nytt sätt förklarad och tillämpad. Utan att för denna gång inlåta oss på kapitlet om utvidgad frihet för landthandeln, att hvar som helst få slå ned sina bopålar, — en sak som är under öfverläggning vid innevarande riksdag —, anse vi dock, att en en gång gifven författning bör, till dess annorlunda af dem det vederbör blir beslutadt, ej så kringskäras genom prejudikater, att densamma så godt som upphäfves. En insändare har fästat uppmärksamheten vid ett dylikt förhållande, och vi hafva ansett hans uppsats förtjent af att åtegifvas. Den lyder sålunda: Som bekant är, blef det genom 1846 års handelsordning tillåtet, att i öppen bod på landet idka handel, men ej närmare stad än 3 mil, och sedermera förklarades i kongl. maj:ts särskildta beslut af den 20 Oktober 1848, att handelsbod icke fick anläggas närmare köping än på lika långt afstånd, efter det upptäckt blifvit, att dessa voro vida mer i behof af sådant skydd, än städer, hvilket förhållande dock alltid varit både kändt och erkändt; ty om t. ex. Göteborg skulle få en hop landthandlande å den närbelägna Hisingön, betydde det föga eller intet för den rika staden, men att köpingen Lysekil, som under tiden emellan åren 1846 och 1848 fick sig på halsen bortåt 16 landthandlande, deraf skulle lida betydlig minskning i afsättning af varor till landtboar, var uppenbart. Emellertid uppstod vid frågan om handels