Göteborgsposten – 24 maj 1860, sida 1

förut uppgifne vilkor, ensam och till fots skulle begifva sig. Planen var i sjelfva verket listigt utfunderad, och det syntes tvifvelaktigt huruvida man skulle lyckas att öfverlista så inpiskade skälmar. Man öfverenskom emedlertid ett sätt att gå till väga, som åtminstone hade skenet för sig att kunna lyckas, och Le Breton begaf sig på utsatt timma till Old-Manor-House. Han fann ingen biljett på värdshuset, och intet misstänkt visade sig hvarken inom eller utom detsamma. Påföljande dagen ankom återigen ett bref, hvaruti skrifvaren upplyste, att han ganska klart genomskådat det spratt som polisen ämnade spela honom, och försäkrade tillika herr Bellebon, att ett sådant sätt å hans sida att gå till väga, voro lika så oklokt som fruktlöst; ty komme ej affiren, på sätt som redan föreslagits, till stånd, blefve vexlarne och öfriga papperen ovilkorligen förstörda, hvarigenom huset Bellebon C:o utsattes för skandalen att nödgas göra cession. Just i detta kritiska ögonblick återvände jag till London från en fruktlös Jagt efter några rymlingar, som lyckats undkomma mig i Plymouth. Superintendenten skrattade hjertligt, mindre åt det spratt som skurkarne spelat mig, än åt min harm, hvilken jag på intet vis gjorde mig besvär att dölja. Ni kommer just som ni vore kallad, började han, emedan jag har ett tem