Göteborgsposten – 23 maj 1860, sida 3

N Kandestöberier. En brefskrifvare från Paris, denna brännpunkt för den utländska politiken, yttrar sig emellertid på följande sätt: Var säker om, att den sjuke mannens territorium utgör diplomatiens nuvarande stridsfält. Den enighet, som i denna fråga eger rum mellan Frankrike och Ryssland, är dock ej så fullständig, som man för någon tid sedan tycktes tro. Ryssland har förklarat, att det på det formligaste afstod från hvarje fordran på Konstantinopel; men å andra sidan skulle Ryssland aldrig samtycka till upprättandet af en stor slavisk stat vid Donau, i hvilken Frankrike måhända gerna skulle önska, att Osterrike erhölle ersättning för förlusten af Venetien, som det skulle nödgas atstå till Italien. De sista händelserna 1 Bosnien utgöra ett nytt bevis på, att den orientaliska frågan står i begrepp att blive noget utav, och det är af stor vigt, att den löses, utan att foranleda till ett allmänt europeiskt krig. Om Garibaldiska expeditionen saknas, såsom ock naturligt är, ännu alltjemt bestämda underättelser: ty åt de med den elektriska gnistan flygande tartarerna kan man ingalunda skänka förtroende, då de gemenligen äro dikterade af olika intressen och motiver. Franska tidningen Patrie lemnar dock följande närmare deltaljer om tillståndet på Sicilien: Efter Garidaldiska expeditionens landstigning vid Marsala organiserade sig Garibaldis frivilliga och besatte alla höjder med förposter. På aftonen gjorde en afdelning utvaldt folk en rekognoscering bort mot Trapani, de återkommo till lägret, sedan de skaffat sig notis om de kongl. truppernas ställning. Landstigningpunkten hemlighölls, men alla hufvudmännen för rörelsen på ön kände till densamma och kommo under natten till lägret för att rådgöra med Garibaldi. Följande dagen stötte de olika banden till Garibaldis korp och man beslöt, att d. 13:de vid dagens inbrott sätta sig i marsch. Densamma utfördes mycket väl och från detta ögonblick tilltog insurrektionen. Den om allt underrättade öfverbefälhafvaren för de kongl. trupperna ansåg det nödvändigt, att ej skingra sina trupper. Han befallte, att Trapani skulle utrymmas, och sammandrog alla sina trupper i Trapani. Sjelfva expeditionskorpsen anlände till den ungefär fem kilometer från Palermo belägna orten Monreale och man kan med skäl säga, att insurgenterna äro herrar öfver ön. Palermo och Messina höllo sig ännu. De kongl. trupperna befunno sig i ett svårt läge, ty ön har en befolkning af nära två millioner och upproret ledes med stor energi. Enligt samma tidning ha 5,000 man piemontesiska trupper, som inskeppats i Genua, landat vid Orbitello — en liten stad i Toskana på gränsen till Kyrkostaten. Turin 18 Maj. Gazetta plemontese tillbakavisar beskyllningen, att ministeren i hemlighet lemnat Garibaldi understöd. Genua 18 Maj. Stor rörelse. Ett rykte påstår, att Garibaldi alldeles förskingrat ett mot honom utskickadt jägarregemente. Neapel 18 Maj. Det heter här, att Garibaldiska trupperna vid Calatafini blifvit modigt angripna med bajonetten af de kongl. trupperna och alldeles sprängda. Insurgenterna förlorade en fana, samt många döda och sårade, hvaribland en anförare (?) Palermo 16 Maj. Garibaldi var d. 15:i Alcamo. En strid egde rum derstädes, hvari de kongl. trupperna blefvo tillbakaslagna. Dessa båda sista underrättelser beröra troligen samma strid, fastän uppskattandet af utgången olika bedömts af olika partier. London 19 Maj. Morning Post berättar, att Garibaldis friskaror framryckt mot Palermo. Någon fäktning har ännu tcke egt rum. En tredje version. Tant de bruit pour . etc. ——— 3 TORA SO ESA SSE Handels-underrättelser. GÖTEBORG den 23 Maj. Enligt i går