Göteborgsposten – 22 maj 1860, sida 2

— Aha, herr Beans, sade den olyckligt Ralph, ni kommer då ändtligen! .. Jag väntade mig icke dethär, det försäkrar jag er. Han visade härvid på bandklofvarne, som man gifvit honom. — Det gör ingenting, genmälte hans beskyddare, detta skall ej räcka länge! — Ja, det är alldeles detsamma som Will Sideler sade, när man arresterade honom i Cromwell-House, men han blef hängd ändå, han. — Var obekymrad, man skall ej hbänga dig! — Ingen vet... det är en sådan dum verld vi lefva uti... Men det gör mig ingenting! han har dödat den stackars Martin, och om det gjorda kunde bli ogjordt, skulle jag ej tveka ett ögonblick, att ge honom ett skott omigen. Han skulle kanske dödat er också, om jag icke klämt honom. Joe blef rörd öfver detta oskrymtade tillgifvenhetsbevis och äfven Susanna, som ock var närvarande, blef så rörd, att hon kysste det lilla rödhåriga odjuret, som hon brukade kalla ho: nom. Öfverste Butler kom nu. Han befallte att man skulle taga af handklofvarne och sade, att Ralph skulle bli fri om ett par dagar, tilläggande att han äfven kunde slippa att sitta instängd