Göteborgsposten – 22 maj 1860, sida 2

— Ja; det uppdrag er far gifvit honom. — Jag kommer, jag kommer... Han följde pastorn till biblioteket. Några ögonblick derefter stötte Joe Beans tillsammans med förpaktaren och hans hustru i stora salen. De frågade honom, om han äfven tänkte lemna klostret. Jag måste gå och se, huru det är med den stackars Ralph, svarade han, jag är säker om att han anser sig för alltid förlorad. Han är i rättsbetjenternas händer. — Rättsbetjenternas ? Hvarför då? — Vet ni icke det? Det var han, som sköt öfversten. Matthew och hans hustru förvånades högligen öfver att man kunnat fängsla Ralph, för det han sårat detta vidunder; och förpaktaren förklarade, att han skulle ställa tusen livres borgen för Ralph, om så skulle erfordras. — Tvåtusen, Matthew! tillade hans hustru Säg honom det, Joe! hälsa honom och säg att jag sagt det... Det är min själ en snygg rättvisa vi ha! Joe lofvade att underrätta fången om dessa anordningar för hans bästa och lemnade dem för att trösta den stackars Ralph, som han påträffade i hofmästarens rum, sittande mäkta nedslagen mellan Jlänsmannen och en polis från Norwich.