Göteborgsposten – 22 maj 1860, sida 1

nolens volens ovilkorligen ledts in på libera lismens stråt. Den nation, som arbetar sig framåt i materielt hänseende, kan ej stå still: 1 andligt; kropp och själ måste följas åt. Et större politiskt lif måste utbildas och mer: varmt deltagande af hvarje medborgare egna: åt det allmänna bästa. Sålunda uppkommei ändtligen inom ett folk opinionen, hvilker slutligen stadgar sig till en allmän orubblig mening, den der få representanter, om de ock skulle af ett eller annat skäl vara der till hugade, våga sätta sig emot, af fruktar att synas såsom slafviska tjenare i den ui: värt konstitutionela samhälle nu utdömds: reaktionens tjenst. Det är af stor betydelse då ett folk ändtligen hinner komma till med vetande af hvilken stor inverkan det egei på riksdagsförhållandenas gång. Detär icke så särdeles längesedan man i allmänhet ansåg sig ej ha med det eller det värfvet att göra, menande det tillhöra riksdagen, som skulle vara den kompetentaste att afhandla detsamma. Man gick ända derhän i liknöjdhet, att man endast valde sina representanter med afseende på priset för deras resa till hufvudstaden. Ingen under derföre, att partierna då egde friare spelrum och den enskilda fördelen stod framom det allmännas. Nu börjar det, gudi lof, bli annorlunda, och vi äro nog optimister att tro, det möjligen redan vid nästa riksdag representationsreformen skall ha vunnit den terräng, att hon kan till genomgripande behandling företagas. Folket har, såsom sagdt, vaknat och funnit sig bedraget i många sina förhoppningar, tillfölje af ståndsindelningen, men äfven kommit till medvetande af hvad det förmår, om det enstämmigt höjer sin röst och passionerna ej uppröras, såsom t. ex. i norska frågan, der, vi äro öfvertygade derom, en förplumpning skett, hvilken man möjligen gerna skulle vilja ha ogjord. Ständerna ha tagit itu med litet af hvarje och öfverallt lättat på de gamla missbrukens tyngder. Nu senast finna vi, att religionsfrågan troligen kommer att afgöras i enlighet med kongl. propositionen. Visserlisen hade utskottets förslag varit bättre, men det är likväl på visst sätt ett steg framåt och en nästa riksdag skall säkerligen, sedan man unnit att det ej är så farligt, taga steget ullt ut. — Bondeståndet har förehaft utskottsvetänkandet om prygelstrafets afskaffande och jodkänt detsamma. — Presteståndet har antasit utskottets (ej regeringens) förslag om beväringslagen m. m.