Göteborgsposten – 21 maj 1860, sida 2

Teater. sSiehe, wie schwebenden Schrittes ein Wellenschwung sich die Paare Drehen! den Boden berährt kawn der geflägelte Puss. Se ich flöchtige Schatten, befreit von der Schwere des Leibes? Schlingen im Mondlicht dort Elfen den luftigen ReilYn? Så sjunger den odödlige Schiller, hänförd af detta förtrollande behag, som en i Weimar uppträdande ballet företedde. Schiller var en formens och den esthetiska reglens skald, och allt hvad som var sannt skönt inspirerade honom. Fastän sträng esthetiker, tillhörde han dock ej de rigorister, som. förvägra dansen plats bland de företeelser, hvilka med ett gemensamt namn kallas det sköna Tvärtom. Också kan dansen med skäl kallas skön, om hon är idealiserad dans, d. v. s. i sig framter en högre idå, hvilken bryter sig genom de yttre, elastiska sprången eller ringarne och gör dessa endast till sitt råämne, liksom bildhuggaren begagnar sig af marmorn, för att låta denna gifva form åt