Article Image
far8 12 Maj. vY9nlsurLuLlonnel INNEehåller en artikel, undertecknad Grandguillot, af följande innehåll: Det svar, som grefve Cavour gifvit hr Thouvenel, bevisar, att Piemont i likhet med Frankrike tadlar Garibaldis företag. Emellertid motsvarar expeditionen önskningarne och böjelserna hos folket, hvars hjelte Garibaldi är. Sakernas ställning på Sicilien är af det slag, att företagets framgång icke skulle kunna öfverraska någon. Constitutionnel vill ej medgifva, att deraf skulle kunna uppstå en europeisk brand och säger sig ej tro på Englands begär att gripa omkring sig. Det skulle för öfrigt ej bli lättare för England att bemäktiga sig Sicilien än Konstantinopel. Tidn. erinrar likväl om den enighet, som med afseende på Neapel råder mellan Frankrike och England. Man kan ännu hoppas, att den neapolitan:ka frågan ej skall bli löst på revolutionär väg; i motsatt fall skulle stormakterna, isynnerhet Frankrike och England, ej under meningsskiljaktighet kunna besvärja faran. — Franska sändebudet i Turin, hr Talleyrand, har ej nöjt sig med att protestera allenast hos Cavour, utan äfven talat med konungen i ämnet, hvarvid Viktor Emanuel yttrat: jag beklagar företaget, men kan ej lemna generalen i sticket. Senare Post. De politiska förvecklingarne börja anta. ga en allt mera hotande karakter. Till oro-. ligheterna i Italien har nu äfven kommit en ny kris i orienten. Så har franska tidningen Moniteur de la flotte nu bebådat en allmän intervention i Konstantinopel, som gör det nödvändigt för Frankrike, att ha en flotta i närheten. Enskilda organer, hvilkas ord bruka ha någon vigt, ha ständigt kommit tillbaka till att en delning af Turkiet vore nära förestående, och att en allians blifvit ingången till detta ändamål mellan Frankrike och Ryssland, hvartill möjligen äfven Österrike skulle ansluta sig. I Wien hafva jemväl längre tid rykten cirkulerat härom. Men icke desto mindre har den engelska pressen iakttagit en hårdnackad tystnad om allt hvad som i detta afseende skimrat igenom den diplomatiska förtegenhetens slöja, och detsamma gäller äfven om engelska parlamentet, som endast sysselsatt sig med Savoyen och Nizza, utan att egna den ringaste tanke åt Turkiet. Nu skall det säkerligen bli annat ljud, sedan det blifvit bekräftadt, att Ryssland sammandragit 45,000 man vid Pruth, och att en turkisk arm om 30,000 man står vid Widdin, och Times af d. 15:de förklarar ock redan, att England ej skall upphöra med sina sträfvanden för det turkiska rikets upprätthållande i ett ögonblick, då Ryssland tänker på en ny sändning å la Mentschikoff med sin ljusa paletot, och Lavalette, samme franske gesandt, som väckt frågan angående de heliga platserna, vänder tillbaka till Konstantinopel. Det på Börserna utspridda ryktet, att Gortschakoff förklarat de fremmande makternas representanter, det kristna befolkningens tillstånd i Turkiet är sådant, att Ryssland anser det för sin pligt intervenera och Frankrike öfverens:stämmer med Ryssland i saken, detta rykte har nu blifvit af lord Russell bekräftadt i underhuset. Emellertid är det svårt att af de lakoniska telegrafunderrättelserna kunna draga någon bestämd slutledning, isynnerhet då denna nyhet slagit ned som en bomb i det politiska lägret. Säkert är dock, att Ryssland hopat ansenligt krigsmateriel vid Svarta hafvet och samlat en mängd handelsångare vid Nikolajew o. s. v. Lika vigtigt är äfven det faktum, att kaukasiska armåeen blifvit fri. sin sida träffar Porten äfven omfattande anstalter, att kunna bjuda de hotande händelserna spetsen. I Rumelien uppställes en stark armå, öfver hvilken Omer Pascha har befälet. Fästningarne vid Donau skola sättas i försvarstillstånd och en arme sammandragas i Asien. I Wien har Porten genom sin gesandt låtit förklara, att hon ej skall på något vilkor tåla en kränkning af sitt välde öfver Serbien och Donaufurstendömena och fast beslutat, att med vapenmakt uppträda mot hvarje dylikt försök. Grefve Rechberg skall ha gifvit turkiska sändebudet tillfredsställande försäkringar om den hållning, som Österrike beslutat intaga i händelse af en konflikt i Orienten. — Edmond Abouts voltairianska skrift Europas Karta innehåller, såsom man finner, sina sanningar; få se, hvad utgången visar. Oo

18 maj 1860, sida 3

Thumbnail