Göteborgsposten – 16 maj 1860, sida 3

ll varjehanda. Den förtrollade rosen är titeln på en roman, hvilken med snaraste torde komma att lemna pressen i Paris, och hvilken med skäl kan anses såsom den största märkvärdighet romanlitteraturen hittills haft att framvisa. Ett litet sällskap bestående af konstnärer och litteratörer hade under den senaste karnevalen samlats i Caf de Paris och, under inflytandet af ett saliggörande vinrus, fattade dess medlemmar det beslut, att gemensamt utgifva en bok, hvilken vore egnad att väcka allmänt uppseende, och blifva lika vinstgifvande som Sucs Parisermysterier på sin tid voro. En af sällskapet föreslog, att man skulle skrifva en verldsroman, ett slags Kosmos, och att alla vetenskapsgrenar skulle gifva sin tribut till rorfanen ; en annan gillade detta förslag men önskade det så tillvida utvidgadt, att icke blott läkare, jurister, matematici, teologer, ekonomer cte. utan äfven handtverkare, dandys, grisetter, fattighjon, bestraffade skälmar, med ett ord sagdt, alla medlemmar, såväl de mest begåfvade som de mest fallna af det stora sällskap, som kallas -— menniskoslägtet, en hvar efter sin förmåga, skulle gifva sin skärf till Den förtrollade Rosen. Till en början upptogs förslaget endast såsom ett skämt, och man skrattade åt projektmakarne; men redan efter ett par dagars förlopp hade man ändrat åsigter. Ett förslag till romanen uppsattes och alla de ofvan uppräknade männen af facket, från advokaten och statsmannen till loretten och skälmen fingo sin bestämda verkningskrets utstakad. Redaktörskapet uppdrogs åt Jules Blanc och Clery. Denna monstreroman lär vara högst pikant, och af evt spännande intresse. Den förtrollade rosen är ingalunda någon öfvernaturlig varelse, nej gubevars ! Rosen är helt enkel en ung, skön och älskvärd dam, utrustad med alla dessa behag, fom i våra dagar äro ett nödvändigt bihang till alla romanhjeltinnor, hvilken blifvit förtrollad af en andeskådare. Herr Hume, hvilken är romanens hjelte, har sjelf nedskrifvit sin svartkonsts mysterier. RR