Göteborgsposten – 16 maj 1860, sida 2

väl med fasta steg framåt; hans beslutsamhet var olycklig för honom, ty det förklädda spöket afsköt en pistol i höften på honom; han föll med en suck, men blef genast hämnad. Under det mördaren sökte efter fjedern till löndörren, smög Röde Ralph sig med ljudlösa steg bakom honom och sköt af sin pistol i hans rygg. Öfverste Mowbray slingrade sig på golfvet som en orm, badande i sitt blod. — Jag har träffat honom, hr Beans, jag har träffat honom! utropade Ralph med triumferande stämma, då Joe inträdde i galleriet. Han skall nog låta bli att agera spöke mera. Tjenarne började samlas, uppmuntrade af mistress Jarmys modiga exempel. Alla begärde ifrigt förklaring öfver hvad som skett. — Skicka någon till prestgården, sade Joe och torkade svetten ur pannan; bären öfverste Mowbray och gamle Martin in i biblioteket. — Nej, icke in i biblioteket, inföll mördaren med slocknande stämma; jag skall ej i ro kunna sluta mina ögon der. — Han tänker på sin bror! hviskade Joe till hushållerskan ; skynda till lady Mowbray; det är icke någon syn för er. Jag skall se till Martin och öfversten. — För mig till biblioteket, Joe! mumlade den gamle Martin; låt mig sitta ned i sir Williams stol; der vill jag dö. Lofva mig det!