Göteborgsposten – 16 maj 1860, sida 1

Ur Londons Hvardagslif. Annonsen och Puffen. Det är ett mycket vanligt talesätt, att engelsmannen älska det solida. Men frånsidan af denna soliditet är plumphet. När engelsmannen försöker efterapa fransk elegans och ledighet, karrikerar han. När engelsmannen befinner sig i sin egen hemlandssfer, igenkänner man honom på hans orubbliga flegma, hans öfverdrifna uppskattande af sitt eget värde och hans äfventyrliga förkärlek för jättelika dimensioner och bjerta färger. Till och med i Humbugen är han på sitt sätt praktisk och väljer, så att säga, de solidaste medel för ernående af sina ändamål. Enligt sakens natur träder äfven här i de flesta fall den omaskerade plumpheten i förgrunden, ty, såsom sagdt, engelsmännen äro i sin förkärlek för det ofantliga, jättelika och brokiga ännu af en barnslig naivitet. Jätteförsamlingar, jättekonserter, jätteskepp äro engelska hvardagsord; det, som skall göra intryck på dem, måste göra det genom sin