Göteborgsposten – 15 maj 1860, sida 2

Joe urskiljde tydligt skuggan af en karl som närmade sig en bosket, i hvilken reste sig en gammal götisk paviljong. Denna hade fordon varit sir Williams och hans makas älskningsstäl le. Men alltsedan lady Mowbrays afresa hade dörren alltid förblifvit stängd. — Gud vare lof! mumlade; han vi komm medan det ännu var tid. De närmade sig också efter några ögonblicks väntan paviljongen. Nyckeln satt i låset Joe öppnade dörren och steg med pistolerna : hand åtföljd af Ralph in i rummet. Det va tomt! Ett svagt ljussken tycktes uppstiga lik. som ur jorden. Vid närmare efterseende märkte de, att man lyftat undan en sten och funno er trappa. Ljuset bars synbarligen af den som de förföljde, ty det aflägsnade sig alltmera och ble; mer och mer svagt. Utan tvekan, utan att säga ett ord, började de stiga ned. Joe satte just foten på nedersta trappsteget, då han hörde, att hans kamrat spände hanen på sin pistol. Han gjorde sig i ordning för striden. — Var uppmärksam! hviskade Joe. — Lita på mig, hr Beans; det är likväl en mäkvärdig byggnad denhär; den påminner mig verkligen om Cromwell-House.