Göteborgsposten – 15 maj 1860, sida 2

Alla klostrets innevånare hade gått till sängs, utom de gamla tjenarne, som samlat sig kring mistress Jarmys brasa, De voro för rädda, att våga lägga sig. Hertiginnans af Devonshire tjenstefolk höll dem sällskap, och den gamla hushållerskan gjorde på sitt sätt les honneurs i klostret, genom att berätta en af dess förfärligaste historier. — Man hade skickat mig till klostret, sade hon, för att hjelpa min mormor, vid den tiden då lady Blanche firade sitt bröllop, ty hälften af landets adel var då församlad härstädes. Det blir natt, bruden går upp i brudkammaren, då de dansande, som ännu hvimlade i galleriet helt plötsligt förskräcktes af ett genomträngande skri och häftiga ringningar på klockan. — Nå? nå? utbrusto några af åhörarne, som redan började darra. Mistress Jarmy skulle fortsätta sin berättel8e, då i detsamma ett starkt skri hördes från en aflägsen del af byggningen. Den ljöd i nattens tystnad såsom ropet om hjelp från en olycklig, hvilken man mördar. Huhållerskan blef dödsblek; flickorna skockade sig intill den tappre Filip, som dock sjelf var halfdöd af förskräckelse. Gamle Martin reste sig upp ur sin länstol. — Hördeni? frågade kammarjungfrun. (Forts.)