Göteborgsposten – 14 maj 1860, sida 2

läsarne sjelfve skola inse deras orimlighet — påtryckt sig opålitlighetens stämpel, och dess motsägelser blifva dubbelt komiska genom den lakoniska form, hvari de äro affattade. Om upproret på Sicilien får man hvarje dag hvarandra motsägande underrättelser, och om man än kan till försvar härför invända, att den officiela neapolitanska tidningen och de turinska underrättelserna genom sina fördöljanden och öfverdrifter hufvudsakligen äro orsaken dertill, kan detta likvälicke gälla om Garibaldis expedition till Sicilien. Den skall afgå från Genua, och från sjelfva Genua har man den ena dagen underräitelse om, att han afrest, den andra heter det, att Cavour öfvertalat honom till att uppgifva expeditionen, och den tredje dementeras det på det bestämdaste dermed att han landstigit på Sicilien, hvarigenom frågan hålles sväfvande; ty man kan med lika stor rätt antaga, att såväl expeditionen icke afgått som att den afgått, men hindrats från att landstiga af de neapolitanska kryssarne. — Samtidigt härmed påstår Morning Post, enligt ett Parisertelegram, att Garibaldi bestämdt afgått från Genua med en expeditionskorps af 3000 man, och till Berlin telegraferas, att han landstigit på Sicilien med 4—600 man. På samma sätt är det med berättelserna om Turinerkabinettets hållning i hänseende till upproret på Sicilien: några mena, att dess demonstrationer äro uppriktigt menade, och andra, attidet, följande en viss vänskaplig makts exempel, har en räf bakom örat och endast förbehållit sig att desavuera Garibaldi i händelse hans företag skulle misslyckas. Messina 1 Maj. Antalet af de från kontinenten anlända trupperna är så stort, att de måste inqvarteras i enskilda hus. Intet nytt sedan Galatis brand. All ungdomen i provinsen har sällat sig till friskarorna som stå samlade i bergen. Turin 7 Maj. Cavour har uppfordrat de savoyiska deputerade att deltaga i omröstningen angående fördraget af d. 24 Mars. Dessa herrar betraktade sig nemligen redan som fransmän och ville ej mera bevista parlamentets sammanträden. Neapel 3 Maj. Regeringens officiela tidning fortfar att tala om det lugn, som råder på Sicilien. Men embetsmännen tyckas ej dela denna tillförsigt, och flere utaf dem, deribland äfven polisdirektören Maniscalco, hafva tagit tillbaka de kapitaler, som de nedsatt i Palermos bank. (Ett betecknande steg!) Senare Post Garibaldi! Garibaldi! ,är dagens stående lösen. Samma skådespel väntar man sig nu få se på Sicilien utfördt af denne frihetshjelte, som i fjol i Lombardiet. Han är den magnet, kring hvilken patrioterna samlas, dragna till honom af denna oemotståndliga kraft, som en omutlig, varm och brinnande frihetskärlek eger. Han går framåt, obekymrad om diplomatiens snaror. Han trotsar dem, ty han vet sig ega ett lugnt samvete och är besjälad af en ide, hvilken hos Napoleon i fjol var en mask, men hos honom är en trosartikel, är hans lifs ändamål: Italiens frihet! Denna ide har nu oåterkalleligen blifvit hans och med seg ihärdighet fasthåller han vid densamma. Det är med honom som med stora vetenskapsmän, i hvilkas själ plötsligen nedslagit ett ljus: de söka efter problemet, hvarigenom svårigheterna, att kunna göra det allmännyttigt, låta lösa sig och sätta gerna sitt eget lif på spel, för att finna detsamma. Oftast lyckas de slutligen. Sådana menniskor äro verldens välsignelse, de utgöra, så att såga, de stöttor, mot hvilka menskligheten ofta måste luta sig, för att kunna under stormarne hålla sig uppe. En dylik vetenskapsman är Garibaldi. Italiens frihet är hans problem. Hvar det än finnes någon utsigt, att få det löst, skyndar han ifrigt dit, tullt besluten att, om så skulle gälla på, med glädje offra sitt eget lif. Tyvärr får han ej i lugn söka lösningen af problemet. Frankrike ser af muratistiska skäl snedt på hans planer och äfven Ryssland delar så starkt detta ogillande, att hr v: Stakelberg skall ha på förhand uppdragit åt den ryska Medelhafsexpeditionen, att behandla Garibaldi som fribytare. Cavour förehöll generalen det oriktiga i denna expedition, som endast skulle ha till fölid. att kasta Sardinien i en mäncegd för