Göteborgsposten – 11 maj 1860, sida 1

Skottska högländerna och högskottarne) Skottska högländerna bilda den tusenfall spetsade klippkrona, som detta England, hvil ket så majestätiskt reser sig ur verldshafvet bär på sitt hufvud. Deras medelpunkt utgö res af Grampionerna, en klippmassa af granit som går norrifrån i sydostlig riktning genon landet. Detta liksom innebyggarne, deras se: der och historia, har blifvit bekant för hela den civiliserade verlden genom Walter Scott: idealiserande skildringar. Strändernas, öarnes bergens och sjöarnes skönhet är obestridliger stor, men dock icke så stor, som mången ai denne författares läsare torde föreställa sig. Icke som skulle hans skildringar ej öfver ensstämma med sanningen — tvärtom utmärker han sig genom daguerrotypisk trohet; men det intryck, som den poetiska framställningen uppväcker, kan dock svårligen under ett framtida besök motsvaras af verkligheten. Högländerna äro naturligtvis af en vexlande karakter och förete en mängd högst olika landskapstaflor. Ostkusten är flack, till en del fruktbar, icke ful, men dock icke heller vacker och i det hela liknande den södra östersjökusten. Den består af uppsvämmadt land och är icke utsatt för häftiga stormar. Vid vestkusten ha deremot vindarne rasat under årtusenden. Den atlantiska oceanens bränningar äro ständiga tillstymmelser till storm, ) Utdrag ur en resandes anteckningar.