Göteborgsposten – 11 maj 1860, sida 1

tjufvar eller röfvare kanske; eller måhända nå gonting ännu sämre! Ralph hyste stort förtroende till en påk Han sökte derföre ut ett ungträd, som han bröt af nere vid roten, och gjorde sig deraf en förträfflig käpp. — Om det icke är ett spöke, sade han, så gör det mig detsamma. Jag hyser ingen fruktan för varelser med kött och blod, såsom jag sjelf; men jag skulle ej gerna vilja se den gamle kaninvaktaren komma emot mig med den hvita mössan dragen ned öfver ansigtet ... hul En rysning genomlopp hans kropp vid minnet af den scen, hvartill han varit vittne i Norwich. Beväpnad med sin påk och ett fast beslut, smög Ralph fram till en ek, hvars knöliga grenar kastade sin skugga ut öfver vägen och nästan räckte ända fram till kojans tak. Han klättrade försigtigt upp i trädet, satte sig att rida grensle på en af grenarne och kröp så sakta framåt, tills han kunde se allt hvad som tilldrog sig derinne i stugan. En duktig eld var uppgjord i spiseln och en jerngryta hängde öfver elden. En kaka bröd, en butelj och en tallrick funnos på bordet, som stod midt i rummet. Men hvad som isynnerhet tilldrog sig Ralphs uppmärksamhet, var en liten svart dose, inlagd med silfver. Han var säker