Göteborgsposten – 10 maj 1860, sida 1

Re ———— papper i händerna kan man erhålla tillträd till alla rum och våningar i hela den ofant liga byggnaden, och försedd med ett dylik pass erhåller man älven en otliciel vägvisare klädd i grön umftorm. Dyster och utan fönster utsträckei j Banken sin södra fagcad mot en af hufvud punkterna for Londons alfärsrörelse. Dess: punkter bildas vanligtvis af fem sammanstötande stora rorelseådror eller gator. De fen gator, hvilka här stöta tillsammans i den aj Bauken, Borsen och ,,Mansion-house (Lord Mayorns bostad) bildade triangeln, och åter derifrån utgrena sig, äro pulsådrorna för alla andra gator. Midt framför Börsen ser man Wellingtons statue equestre, omgifven al skoputsarepojkar i röda jackor, liksom hade han blifvit degraderad till deras föreståndare. Midt emot åt norra sidan leder en smal, obetydlig ingång till de inre förgårdarne af den kolossala, solariskt öfver jorden strålande byggnad, som inom sina murar innesluter verldshandelns kredit och rikedomar — den engelska Banken. I arkitektoniskt hänseende utgöres den af en oregelmessig, åt nordvest utlöpande envånings fyrkant, hvilken betäcker öfver fyra tunnland jord. Genom den ofvan omnämnda trånga ingången inkom jag på den första gården, och förtogade mig derefter till den större, åt venster belägna andra gården, i hvars midt en vacker Springbrunn, omgifven af blommor och träd, ständigt sorlar. Springbrunnens plaskande afbryter på ett sällsamt sätt den djupa tystnad som här är rådande, emedan det ständiga bullret och brummandet utanför ej förmår genomtränga de tjocka murarne, utan, liksom en aflägsen åska eller jordbäfning, snarare förnimmes genom känseln än hörseln. Här finnas springbrunnar, blommor och träd, på hvars ännu kala grenar sparfvar hördes qvittra! Naturlif midt ibland dessa dystra stenmassor, belägna flera mil bort från äng och skog. Rundtomkring i gårdarne öppnade och tillslöto sig beständigt helt tyst och af sig sjelfva storadubbeldörrar, genom hvilka brådskande och tigande menniskor skyndade fram och tillbaka, genom de venstra dörrarne inåt och genom de högra utåt, så att de aldrig hindrade hvarandra. Jag visste ej hvarthän jag skulle vända mig, för att få reda på min vägvisare, och återvände derfore till ingångsdörren, hvarest jag i en trång skrubb upptäckte en liten, obetydlig man, klädd i en lång, tjock och med rika broderier forsedd röd natrock; detta var portieren. Han hänvisade mig genom åtskilliga korridorer och gångar ill en byrå, hvarest mitt pass undersöktes och mitt namn upptecknades, hvaretter i ett sidorum en stol anvisades mig med tillsägel;e att jag der skulle afvakta min ännu icke lisponible vägvisare. Genom den öppna dören hade jag tillfälle att taga hela korridoen till direktörens rum med dertill hörande alonger i ögonsigte; de mörka marmorvägsarne och skönt målade pelarne, taken med . inaglaskupoler, hvilka endast ofvanifrån insläp-: NANNA IRNRRIRRRRURRRRRRRRRRRRRFFURFFFEEERRF—FF——00 HERRAR EEE