mindre herre öfver sig sjelf, kunde ej dölja sin vrede och harm. Porten till Saint-James trädgård öppnades och några lakejer syntes, bärande en med krona prydd porte-chaise. Några hofmän hos drottningen följde efter dem. Drottningen återvände nu efter emottagningen till Buckingham-house. Ropen af: Drottningen! drottningen! ljödo från folkmassan; hvisslingar läto höra sig och man började trängas kring portechaisen. -Store Gud! utropade pastorn, det är hennes majestät. Se, folket förolämpar drottningen! — Äh, du gamla schackrerska! röto några af de djerfvaste; hvem är det som har dödat prinsessan ? Folket trodde allmänt, att den kongl. prinsessan blifvit förgiftad och att bennes svärmor ej var fremmande för detta brott. Folket är vanligen mycket lättroget, då det är frågan om förfärliga och osannolika saker. Det finnes ingenting så vidunderligt, att icke allmänheten anser det möjligt, isynnerhet då det gäller de förnäma. En sten kastades, som träffade den förgyllda kronan på portchaisen. Några aktningsvärda personer ropade skäms! skäms ! men protesterna mot denna föromlämpning qväfdes af tjutet och hvisslingarne,