Göteborgsposten – 7 maj 1860, sida 2

le åt honom öfverlemnas, för att hängas i enlighet med den öfver honom uttalade dödsdomen. Dörren öppades och sheriffen inträdde, följd af sina polisagenter och ett halft dussin fångknektar. Efter några i hast mumlade ord, lemnade sheriffen mr Johnson ett qvitto å den dömdes kropp, hvilken genast skulle öfverlemnas åt bödoln Mat Cowls, som stod dold bakom fångknektarne och med djefvulsk otålighet betraktade sitt rof. Då kaninvaktaren kände igen bödeln, greps han genast af en konvulsivisk darrning ; han sökte förgäfves tala eller röra sig, förskräckelsen hade så förhexat eller tjusat honom, att hans tunga och lemmar voro såsom förlamade. Mat hade, innan den eländige hunnit återfå sin kallblodighet, med den skicklighet, som vanan gifver, bundit hans händer på ryggen. — Vi äro färdiga, mina herrar! sade Mat med det största lugn i verlden, som om den dömdes skrik vore den naturligaste sak i verlden. Sheriffen gaf befallning om att bryta upp. Presten började förrätta sin dödstjenst och Will Sideler fördes mellan tvenne fångknektar till schavotten. Mat Cowls följde honom i hack och häl med det olycksaliga repet i handen.