karebefattningar, må kunna utnämnas bekännare af annan troslära, än den rena evangeliska. Dessa trenne förslag, genom hvilka utvidgade rättigheter skulle kunna erhållas åt judarne, tyckas vara så billiga, att man ej kan annat än förundra sig öfver, huru ens sjelfva presteståndet kunnat sälta sig på tvären emot åtminstone det sista, om ock det vördiga ståndet, förvilladt af sin isolerande ortodoxi och bokstafsrenlärighet, skulle anse sina samveten ej tillräckligt elastiska, att medgifva en jude jurymansrätt 1 tryckfrihetsmål. Kan man t. ex. tänka sig någonting mera bizarrt, än att förvägra en skicklig medborgare (medborgare äro dock mosaiska trosbekännare) undervisa andra uti slöjd och konst? Det skall vara presteståndet, som, tack vare sin egen inskränkta akademiska uppfostran, ej känner konst och slöjd mer än den blinde känner färgen, för att kunna förvägra talangen den plats, som honom tillkommer. Enskild praktik är judiska läkare tillåten, men huru himmelskriande skulle det ej vara att tillåta dem i nödens stund rädda en uniformerad soldat ur plågorna eller som provinsialeller lasarettsläkare hela, lisa arma lidandes plågor? — Vi kunna med skäl ställa till oss sjelfva den frågan: huru länge skola vi förblifva i den fyrhjulade ståndsrepresentationens trampqvarn — eller rättare, huru länge skola presterna få utgöra ett riksstånd, då de med sin oefterrättlighet skada landet, hindra dess tidsenliga framåtskridande och göra oss till ett åtlöje för andra, upplystare nationer? En konstitutionell fråga. Konstitutionsutskottet har tillstyrkt den förändring i 12 8 R. F., att intet förbund må afslutas med fremmande makter, innan statsrådet deröfver blifvit hördt. Äfven denna fråga har förkastats af presterskapet, som naturligtvis ej med blida ögon kan se en ren och sann konstitutionalism utveckla sig i vårt land, liksom kännande i lutten, att konseqvenserna deraf skulle ytterligare undergräfva dess eget välde såsom statsmakt. Med presterskapet såsom riksstånd står i förening en önskan att inblåsa bigotteriets och absolutismens ande i statskroppen; eller hvad andra skäl kan väl presteståndet ha att framdraga mot den väckta frågan? Oss förefaller det högst naturligt, att en konstitutionell monark med sjelfvalda, hans förtroende egande rådgifvare, hvilka stå omkring honom just för att ingifva behöfliga råd, skall inhemta dessa i en fråga af för landet så utomordentlig vigt som afslutandet af ett förbund med fremmande makter, genom hvilket förbund landet lätt kan råka i farliga och tillochmed för vårt bestånd hotande förvecklingar. Professor Ilvassers sjukdom består i ett lidande i högra foten, hvilket dock är så allvarsamt, att han är sängliggande. Dicksonska akademie-stipendierna. Till innehafvare af det Dicksonska stipendiet inom juridiska fakulteten vid Upsala universitethar, vid dess nu timade första tillsättande, blifvit utsed1 studenten af Stockholms nation G. A. Gottman. ERE — — LV