Göteborgsposten – 4 maj 1860, sida 1

När man märkte elden, voro de båda kropr parne redan förvandlade till aska. XL. Vi hoppas att våra läsare ej glömt Mat Cowls, bödeln, som vi lemnade sjuk, nära döende efter det på honom föröfvade våldet af kaninvaktaren, då denne om natten rymde från Newgate. — NA, Mat, sade en af fångvaktarne, densamma som låtit lura sig af gamle Davids frikostighet och fromhet, känner ni dagens nyhet? — Har man fått tag i honom? frågade ifrigt den lille mannen och reste sig med möda på sitt sjukläger. Fångvaktaren gaf ett jakande tecken med hufvudet. — Ah, utbrast Mat med en riktig vrålning af glädje; jag har drömt hvarenda natt derom och mina drömmar bruka vanligtvis slå in. När kommer han tillbaka hit? — Åhå, min gubbe, sade fångknekten, han skall ställas till rätta för ett annat brott i Norwich. — Han skall således icke föras hit till Newgate? — Nej. — Då måste jag till Norwich! skrek Mat