RR —— 0 0 —— — — — — — sno han och aftog mössan, för att helsa på den unga missen. — Ni kommer just lagom, Joe; ty vi talade nu om er och er trohet. — Ahl... jag är icke trogen, jag har missbrukat ert förtroende. — Missbrukat mitt förtroende! upprepade Henry. Ni har väl icke låtit öfvertala er att lössläppa . . . nej, nej; man skulle göra er alltför mycket orätt med, att ens ett ögonblek dröja vid denna tanke! Er fånge är. — Ännu i vakttornet, bifogade den unge mannen och gaf tecken åt Henry, att han önskade tala med honom ensam. Sedan han fört Ellen till en bänk, kom vår hjelte tillbaka till Joe. — Nå, hvad har händt? — Er rival är död, br Harry. — Död? — Det är mitt fel, ja, i sanning mitt fel. Länsmannen, dödgräfvaren, Ralph och jag vaktade tillsammans i det gamla tornet; natten var kall. — Men fången! — Hinduiskan kom och beklagade sig så bittert, att jag ej kunde vägra henne ett samtal med Miran-Hafaz. Det är bara mitt fel, ni får ej vredgas på någon än mig, hr Harry. (Forts.)