Litteratur. Christendomslifvet i vår tid. Tidsbilde af Amelie von Braun. Efter författarin nans död utgifne. Stockholm. Albert Bonni ers förlag. Bland den svenska bokpressens senart alster torde det näppeligen finnas något, son är i den grad förtjent af en stor och allmär uppmärksamhet som detta den, menskligt at döma, förtidigt bortgångna författarinnans te stamente till sin samtid. Åmnets vigt,id6er nas sanning och höghet, framställningens ge nialitet och gripande kraft — allt skiljer de ifrån dessa litteraturens dagsländor, som ym nigare i våra dagar än någonsin förut öfver svämma boklådorna och salongsborden. Så väl tidsbilderna som den föregående lefnads teckningen afspegla en verldsåskådning, hvilker är mera sannt biblisk, mera genomträngd a en brinnande kärlek till Gud och nästan mindre besmittad af sjelfviskhet och fördoma än den, som utmärker de allrafleste af dess: sig så kallande andlige, hvilka skicka sig son bure de himmelrikets nycklar i fickorna, soi vore de medlare mellan Gud och menni skorna. Det har i alla tider funnits, liksom de! finnes ännu i dag, menniskor, som lefvat icke för sig sjelfva och sina närmaste utan föl hvad man halft ironiskt kallar ideer. Verl den har sällan förstått, ofta klandrat och be lett dem, men har dock vanligen förr elle senare skördat frukterna af deras verksamhet Amelie von Braun var en sådan personlighet De ideer, som voro hennes ledstjernor, ärc de högsta, som menniskotanken kan fatta, som menniskohjertat kan klappa för. Hon var er den gudomliga sanningens sköldmö. Nästan hela hennes lif tillbragtes i en kamp för dess utbredande, hvilken efter hennes död fortsättes af hennes andebarn — så kallade hon det arbete, hvarpå vi här fästa våra läsares uppmärksamhet. Hennes verksamhet, som hufvudsakligen