Göteborgsposten – 1 maj 1860, sida 1

nå biblioteksdörren. Men just när han skulle gå, möttes han af Joe Beans och dennes kamrater. — Nej, ni får icke slippa ut! utropade röde Ralph, hoppade upp på honom med en katts vighet och slingrade sina armar kring hans hals. Jag har fångat er, och denna gången skall ni ej undkomma. Detta blir en herrlig historia att få tala om, då jag kommer tillbaka till Mortlake. XXXVU. Då Ellen åter kom till medvetande, fann hon sig ligga i pastor Ormes armar. Han hade med faderlig ömhet lyftat upp henne och gret af glädje öfver att återfinna denna kära skatt. Henry, som låg på knä bredvid henne, höll en af hennes händer i sina och betraktade henne med blickar, fulla af öm och segerrik kärlek. Detta ögonblicks tystnad ersatte Henry för alla de lidanden han utstått. — Öppna ögonen! hviskade han, du engel i ståndaktighet och orygglig trohet! Pröfningens tid är förbi och ett lif, fullt af löften och sällhet, skall nu börja. — Henry! stammade den unga flickan, Gud har hört min bön. Detta är då ej endast en dröm !