Göteborgsposten – 26 april 1860, sida 2

VE —— VV På samma gång detta tilldrog sig, öppnades dörren till prestgårdens bibliotek och ayahn inträdde. Hennes mörka ansigte hade ett uttryck af dyster beslutsamhet, som förrådde striden mellan hennes känslor ochihennes vilja. Henry, som visste att hon alltid varit emot hans förening med Ellen, betraktade henne med ett viss misstroende. Hinduiskan gick, utan att fästa någon uppmärksamhet vid de närvarande, direkte fram till vår hjelte, betraktade några ögonblick uppmärksamt hans ansigte och sade till honom med en suck : — Ni är således återkommen? — För att oroa mina fiender, bland hvilka jag äfven länge räknat Zara, — Jag var verkligen er fiende; men jag har emot min vilja nu upphört att längre vara det. Min kärlek till Ellen har rubbat mitt beslut, det är mitt hjerta, som ger vika, och ej mitt förnuft! oo — Förklara er sade pastor Orme otåligt; hvad menar ni? — Om tvenne timmar skola Ellen och Miran-Hafaz stå vid altarets fot; presten är kommen och ... — Aldrig! afbröt vår hjelte; aldrig! Himlen skall aldrig tillåta, att den faderoch mo