Göteborgsposten – 24 april 1860, sida 2

talar, blifvit så förstummad genom valförrättarens påminnelse att kallelsen af 4:de profpredikant borde vara enhällig, att den låtit minoriteten genom ett skränande och döfvande ja på valförrättarens fråga, huruvida de gillade den af några röstegande framställda begäran om kallande at en viss person till 4:de profpredikant, att han kunde anse beslutet derom enhälligt. Såsom man ser, ha Insändaren och de med honom lika tänkande låtit öfverrumpla och ötverraska sig af det vaksammare om också möjligen mindre talrika motpartiet och de hafva synbarligen sig sjelfva att skylla för utgången, då de ej ens nämnt sin kandidat, än mindre tordrat omröstning om honom; ehuru han, att dömma efter yttre omständigheter och insändarens uppgifter, snarare än någon annan borde kommit i tråga. Insändarens lötte, att han och hans vänner framdeles skola vara mera på sin vakt, kan väl göra motpartiets planer om intet, itall detta verkligen är en minoritet; men det hela innebär en påminnelse att man aldrig bör låta öfverraska sig, utan taga saken kallt.