Göteborgsposten – 24 april 1860, sida 2

Från Norge. Den af Norska Storthinget nedsatta komitn i ståthållarefrågan har nu slutat sitt arbete. Resultatet af komitens verksamhet är en adress till konungen af följande innehåll, som skulle den 20:de öfverlemnas åt storthinget: Nådigste Konung! Storthinget har med djup ledsnad följt de förhandlingar, som dess beslut om ståthållareskapets upphäfvande framkallat inom Sveriges Ständer. Så länge dessa förhandlingar icke mognat till beslut, hoppades Storthinget, att svenska folket skulle hålla sina representanter tillbaka från hvarje steg, som kunde forsvaga det ömsesidiga förtroendet mellan brödrarikena. Men så skulle icke ske. Pröfningens tid bar nu kommit för det förenade Norden. Efter det lika oväntade som unionsfarliga beslut, hvartill Sveriges ständer ha kommit, har det blifvit Storthingets pligt, att för E. M:t uttala sin smärta öfver de missförstånd, som hota att åtskilja hvad naturen och historien förenat, såväl som sin förtröstan om att E. M:t med vishet väger en ötvergående sinnesstämning mot sanningens och rättvisans fordringar. Troget det ingångna fördraget, har norska folket aldrig svikit sina pligter mot Sverige och dess folk; troget sig sjelft och sin grundlagsenliga frihet, skall det aldrig svika sin ära och sin sjelfständighet. Det är E. M:s höga kall att styra tvenne jemnbördiga brödratolk. Dess pligter äro ofta tunga, men också stor dess lön i folkens lycka och historiens vittnesbörd om rättvisa och kraft. Land skall med lag byggas. Med dessa ord i hjertat och på läpparne, har E. M. från tronen gifvit de förenade rikena deras framtids lösen. Denna lag år den eviga rättfärdighetens lag; endast genom den bygges landen. På E. M:s valspråk bygger Storthinget den oryggliga tron, att ingen skall kunna ställa sig emellan konungen och hans folk; derpå bygger norska folket utan öfvermod, men äfven utan fruktan. I E. M:s hand låg afgörandet af vårt beslut, hvilket af nationen motsågs med lifligt deltagande och glad förväntan -om uppfyllandet af vår önskan. Denna förväntan har genom E. M:s meddelande, att E. M. icke bifallit Storthingets beslut, efterträdts af ett