Jernbanorna i England. Allt sedan början af vårt århundrade sysselsattes månget engelskt hufvud af tanken jatt sätta ett af ånga drifvet lokomotiv i röirelse på de redan förut uppfunna jernbanorIna. År 1802 byggde Treverthik det första ändamålsenligt inrättade lokomotivet. Redan detta drog (på en jernbana i Sydwales) 5 vagnar, med en 220 centner tung last af jernmalm, 2 geografiska mil långt på 127, timma. Då uppfinnaren likväl ansåg det för omöjligt att ett glatt hjul skulle knonna röra sig framåt på en glatt skena, emedan det fattades nödig friktion, anbringade han naglar i hjuets periferi och tvärfalsar på skenan. Naglar och falsar mångfaldigade likväl stötarne och nötte snart ut hvarandra, så att man lemnade uppfinningen i dess värde. Ännu fången af den villfarelsen, att man måste åstadkomma en stark friktion, byggde Blenkinsop år 1811 en maskin med tandade hjul mot hvilka svarade lika stora tänder i skenorna. Vid den ringaste sidorörelse sprungo naturligtvis tänderna af, och man ansåg ätven denna uppfinning såsom misslyckad. Andtligen fann Blackett 1814, att äfven sådane kroppars yta, hvilka vi kalla glatta, erbjuda tillräcklig friktion för rörelsen af ett glatt hjul på en glatt skena. Detta var en lösning af det stora problemet, hvilken snart, genom Robert Stephenson, ledde till den riktiga konstruktionen af ett lokomotiv. Georg Stephenson, son till en fattig eldare vid den gamla pumpmachinen i kolgrufvan vid Wilam nära New Castle, blef genom sitt snille detsamma för lokomotivet, som James Watt var för ångmachinen. Redan långt förut hade han varit upptagen af tanken på att bygga ett lokomotiv, men utförandet erfordrade penningemedel, hvilka han ej egde. Andtligen fann han en gynnare i lord KRawensworth, och genom dennes inflytande lyckades han få sitt första lokomotiv i ordning. Han kallade det Mylord. Det drog på en timmas tid 80 tons vigt ungefär fyra engelska mil och var lika dyrt som en hästkraft. Hvad är dermed vunnet? frågade de lärde förståsigpåarne. Allt är vunnet, svarade den genialiske Stephenson, som af detta första forsök insåg hvad som på hans machin borde förbättras, för att gifva den större kraft och snabbhet. Genom uppfinningen af ångluftdraget fördubblade han lokomotivets snabbhet och gaf härmed uppslag till alla vidare försök. I början tänkte man likväl alldeles icke på någon personaltransport med lokomotivet utan blott på en snabbare och billigare befordran af varor. I synnerhet var bristen på snabba transporter kännbar på linien emellan Liverpool och Manchester; den senare staden förarbetade nemligen oerhördt mycket bomull, och kanalerna i förening med landsvägar voro ej tillräckliga att hastigt nog kunna tillfredsställa efterfrågan på denna vara. Man kallade Stephenson till hjelp och rådslog om en iernvärg. Svårigheten var tillfölie af den