fasan till harm, och ingen satte sig mera emot Miran-Hafaz arresterande. XXXL Sedan rättens ledamöter aflägspat sig, gick Henry Ashton ned i trädgården, att för pastor Orme tillkännagifva, det han skulle bege sig till öfverste Mowbray, för att af honom fordra räkenskap för Ellen. Den värde pastorn som ej var hugad att så hastigt skiljas från sin fosterson, bad honom ifrigt stanna qvar, under försäkran om att mr Elworthy mycket lättare skulle kunna befria hans älskade och öfverlemna Miran-Hafaz i rättvisans händer. — Min far! min vän! inföll Henry, mitt beslut är fattadt. En mask gnager på mittt hjerta, en dröm som ej tillåter mig smaka en minuts sömn. Ellen i Miran-Hafaz våld! O, jag måste söka upp henne! Kanske skall jag icke lyckas; men om jag längre stannar qvar här sysslolöshet så känner jag, att jag blir vansinnig Mitt hjerta skall krossas! — Sök upp henne då, genmälte den gamle, och må himlen leda edra fjät! — Han har ledt dem! ljöd en allvarlig och lugn stämma nära intill dem. De vände sig om och blefvo med öfverraskning varse khanen och förpaktaren Ashton.