Göteborgsposten – 23 april 1860, sida 1

Språkrör från Stockholm. Den 16 April. Fint skall det vara — säger den goda vårsolen, och för hennes bud blir det öfverallt så städadt och snyggt, att det är lust och glädje. Hon narrar oss icke April; ånej, hon gör verkligen hvad hon kan och det är icke litet. Glädjens blomster växa nu ihvarenda liten hjerttäppa, hvar och en fröjdas :i vårsolens glans, man mår så väl och önskar åt alla: må alltid väl! Men den stackars norsen i Norrström har det icke så bra. Han är också i vårdagarne ute på lek och flanerar under Norrbro han, men blir i denna sin lofliga sysselsättning på ett obehagligt sätt störd af sådana menniskor, som gå med håfven och som göra sig ett stort nöje af att bedraga de små fiskarne för att sedan förmodligen äta upp dem, och det gick väl an om detta bedrägeri som andra skedde i hemlighet, men det är en skandal i hela folkets åsyn. Vårt goda Stockholmsfolk, som såsom behant är nyfiknare än allt annat folk på jorden, lägger sig nemligen framstupa öfver brobarrieren för att titta, bara titta. Hvartendaste år vid den här tiden återvänder den beskedlige mnorsen till sin lekplats i strömmen och man har af denna jemväl norska fråga gjort sig ett folknöje som af den andra. Den andra — ja hvad är det mer? När man dervidlag tagit en annan ful fisk — skammen i båten, får man väl draga den i land.