Göteborgsposten – 19 april 1860, sida 1

communes rerum theologicarum, den första evangeliska dogmatiken. HReformatorernas åsigter, isynnerhet Luthers om återlösningen äro sammanfattade och framställda i deras bibliska sammanhang i denna bok. Senare uppsatte han på Johan den Ståndaktiges begäran sina Visitationsartiklar, en instruktion till en kyrkovisitation, som år 1529 verkställdes andliga och verldsliga råd. Den eftergifvenhet och undfallenhet, som karakteriserade Melanchtons hela väsende, hindrade honom dock icke att ifrigt yrka på protestationen i Speier, denna högtidliga förklaring, som forskaffade de evangeliske namnet protestanter. Följande året uppsatte han den Augsburgiska Bekännelsea, den främsta af den lutherska kyrkans symboliska böcker, som så klart afspeglar bibelns evangeliska sanningar, och om hvilken det blifvit sagdt, att ingen sedan apostlarnes tid författad skrift kan dermed jemföras. Det stora anseende, denna och den kort derefter med anledning af Confutationen författade Augsburgiska Bekännelsens Apologi, förvärfvade honom, hade till följd en inbjudning till honom från Frans I att komma och bilägga religionstvisterna i Frankrike, hvilken han dock icke efterkom af politiska orsaker. Man har icke utan skäl förebrått Melanchton, att han senare lät sin fruktan för religionskrig och sitt försonliga sinnelag förmå sig tlll eftergifter, såväl för katolska som kalvinistiska underhandlares fordringar, hvilka ej voro rätt öfverensstämmande med de grundsatser, som uttalats i den lutherska kyrkans af honom till en del uppsatta bekännelseskrifter. Men ehuru man har all orsak att glädjas öfver att hans kompromissförslag icke ledde till några resultater, så bör man dock icke glömma att den skönaste fridsamhet och menniskokärlek lågo till grund derför. De förargelseväckande tvister, som efter Luthers död uppkommo mellan reformationens anhängare, förbittrade den ädle Melanchtons sista lefnadsår. Då han dog d. 19 April 1560 efterlemnade han en son och en dotter. Hans maka, en dotter af borgmåstaren Hieronymus Krappe i Wittenberg, hade dött trenne år dessförinnan.