Göteborgsposten – 18 april 1860, sida 2

0050 Vid det härom sistlidne gårdag företagna förhör nställde sig i närvaro at vederbörande åklagare personligen målsegaren, Samuelsson, som, under törmälan, att han i plånboken haft förvarade omkring 200 cdr rmt, sade sig ej kunna igenkänna Nyström såsom den person, hvilken vid itrågarande tilltälle velat åtkomma hans plånbok, helst Samuelsson, på sätt uppvitvit är, endast på ryggen sett personen i fråga, hvilken derefter hastigt törsvunnit bland den mängd at tolk, som vid tillfället varit stående omkring 5amuelssons smörlass. klagaren upplyste härefter, att Nyström vid häktandet innehait, utom 37 rdr 50 öre rmt i penningar, ett spindelur af guld, en pennknif, en plånbok och en portemonnaie med inneliggande en gul Rikets Ständers banko-sedel å 32 sk. banco jemte nåsot siltvermynt, hvilken sednare Nyström efter all sannolikhet tillgripit ur fickan från en här i staden tjenande piga, som under marknadsdagarne i Polisen vjort anmälan om att hatva blitvit trånstulen en dyuk med deri furvarade penningar at ungefär lika summa. Nyström togs härefter i förhör och uppgaf, på frågor, angående sina lefnadsomständigheter, att han vore född den 19 December 1823 1 Stockholm af Kongl. Hofsnickaren Adolph Nyström och dennes hustru Maria Helena Sundblad, hvilka begge aflidit och hos hvilka han vistats hemma tills år 1850, då modren aflidit, derefter Nyström i Stockholm hatt egen snickareverkstad till i Mars månad år 1853 då han der häktades för stöld, derför han dock af dervarande Rädhusrätt blifvit törklarad icke kunna sakfällas, men blitvit såsom försvarslös af Kongl. Öfverståthällareembetet dömd till två års allmänt arbete. I November 1854 blef han ånyo häktad, denna gång såsom misstänkt för fickstöld, men icke heller derför kunnat sakfällas, hvarefter han ånyo blifvit dömd till två års allmänt arbete å Rindö, derifrån han blifvit frigifven den 380 December 1856, och hade Nyström sedermera varit på fri fot tills i Februari 1857, dä han ånyo häktades för fickstöld, men, i saknad af bevisning, icke heller då blifvit fast derför. Efter att ytterligare hafva uttjent två års allmänt arbete blef han frigifren den 9 September 1858 och sade Nyström sig sedermera alltjemt hafva varit på fri fot. Såsom en i yrket väl uppfostrad ficktjuf från hufvudstaden förnekade Nystrom helt lugnt att han å Samuelssons rock gjort ifrågavarande operation, men ville icke förneka att han omnämnde dagen besökt Samuelssons smörlass, helst Nyström haft för afsigt att tillhandla sig smör; hvarjemte Nyström derjemte, på fråga, uppgat, att han i sällskap med en annan kamrat för nägra dagar sedan hitkommit för att försälja smidestillverkningar, med hvilka sednare dock kamraten redan atrest från staden. För att upplysningsvis höras hade åklagaren låtit till i dag inkalla Hustru Petronella Pettersson, som, personligen tillstädes, berättade, att hon, som vid ifrågavarande tillfälle varit stående bredvid Samuelssons smörlass, iafsigt att tillhandla sig något smör, härunder blitvit af en för benne okänd karl, uti hvilken P. Pettersson dock nu igeukände tilltalade Nyström, mycket artigt ombedd att stiga åt sidan för att lemna rum tör honom, som sagt sig vilja taga smöret i närmare ögonsigte. Petronella Pettersson hade då genast lemnat plats för Nyström, men dock haft ögonen fästade på honom, som hon förmärkt hafva ställt sig tätt invid sidan af Samuelsson, hvilken senare straxt derefter häftigt slagit sig med handen å venstra sidan af rocken, dervid Petronella Pettersson sett Nyström hastigt kila undan bland folkmassan, men hon hade dock ej kunnat iakttaga om Nyström under det denne ståvt vid sidan af Samuelsson haft någon knif i handen eller gjort något forsök att åtkomma Samuelssons plånbok; förmälande derjemte Petronella Pettersson, att hon vid nämnda tillfälle setten person stå på andra sidan om Samuelssons vagn midt emot Nyström och dervid med häuderna göra tecken åt Nyström, äfvensom att straxt härefter denne senare bortsprungit, då Petronella Pettersson fått höra att Samuelsson varit utsatt för att blifva bestulen på sin plånbok. . Vaktknekten vid härvarande cellfängelse Esbjörn Blächer, hvilken twiliforene varit bosatt i Stockholm, der han varit anställd såsom vaktmästare, var, på kallelse af äklagaran, jemväl willstädes och upplyste, att han från Stockholmstiden mycket val kände Nyström, som vore ansedd för en at Stockholms skickligaste ffektjufvar och hvilken åtskilliga gånger varit under åtal för fickstölder, ehurn han ej kunnat härför åtkommas. För att få hörd hustru C. Olsson, boende vid Breda vägen, hvilken vid det af Petronella Pettersson uppgifna tillfälle jemväl varit närvarande, uppskjöt Poliskammaren undersökningen till den 24 dennes, då bemälte hustru Olsson skulle inkallas och hvaremellertid tilltalade Nyström skulle förvaras i härvarande celliängelse, dit han äterförpassades. — En knifskärare. Bergsprängaren Claes Jonsson, boende vid Landaledet, stod zistlidne gårdag inför Poliskammaren, tilltalad att hafva Lördagen den 14 dennes på aftonen vid Kungsportsbron uti rusigt tillstånd med knif skurit bergsprängaren Anders Johansson från torpet Kallmåsen i Örgryte socken. Vid förhöret härom berättade målsägaren, som befanns bafva en å högra sidan af nacken befintlig två och ett halft tum lång skåra, att vid ifrågavarande tillfälle, då han jemte Svaranden och öfrige kamrater, efter slutadt arbete, kommit gående å gatan vid Gamle Port hade svaranden börjat att gräla på mälsägaren derföre att denne, i anseende till svarandens öfverlastade tillstånd, icke velat till svaranden utlemna dennes hos målsägaren innestående andel uti dagens arbetsförtjenst, derunder svaranden slutligen upptagit en knif, med hvilken svaranden, som gått vid sidan af målsägaren, tilldelat denna senare ett skärande i nacken, deraf starkt blodflöde uppkommit. Svaranden, tagen i förhör, uppgaf angående sina