Göteborgsposten – 14 april 1860, sida 2

Högljudda förebråelser och förbannelser hördes från matsalen. — För Guds skull! kom, Mowbray, utbrast ladyn; annars begår han väl ett mord. Öfversten såg ännu en gång efter, om pulpeten var väl läst och gick derefter ut med sin hustru. De funno Miran rusa af och an i matsalen, lik en tiger i bur, och betjenten ligga nedhukad i vrån, dit hans herre kastat honom. — Det är icke mitt fel! skrek den eländige, då han fick se öfversten och lady Mowbray; det är i sanning ej mitt fel, det är mr Ashton, som gjort alltsammans. — Hvad har händt? — Min rival är kommen tillbaka! röt den unge Hinduen. Men hvad som värre är, han har träffat på kaninvaktaren i Calais, och lyckats få honom ombord på paketbåten. Det är förhållandet. — Sideler är således i England? frågade öfversten orolig. -—Ja. — Och Henry Ashton?