SE Mördaren blef nedförd i källaren, der trenne man skulle bevaka honom, och en tung, massiv dörr af jernek slegs igen efter honom. Stackars pastor Orme! med hvilken belåten suck sjönk han ej ned i sin länstol. Han tyckte, att alla hans lemmar voro sönderbrutna; men han beklagade sig icke, ty hans fosterson var hos honom. Innan de skiljdes, öfverenskom man om att icke uppskjuta den operation, som skulle återgifva Martin hans sinnens bruk, och att man skulle följande dagen kalla till sig öfverste Butler, pastor Ormes vän och liksom han fredsdomare, hvilken med så varmt intresse deltagit i sir Williams död, samt tvenne ansedda kirurger från Norwich, vid namn Martinew och Dulrymple. Henry ville ovilkorligen, oaktadt pastorns invändningar, genast begifva sig hem till farmen. — Min kära gosse, sade den andlige, efter allt hvad du utstått . — Och efter hvad min gode farbror och min faster utstått? Jag kan mäta deras oro efter min! Jag måste begifva mig dit ... det är min pligt! — Ni har rätt! jag tänkte ej på deras oro; såsom de flesta menniskor, rådfrågade jag endast: mig sjelf. God natt och må Gud välsigna dig!