afbröt mr Elworthy, som var lika metodisk i sin: ider som i sitt handlingssätt; vi ha mycket at säga, och säkerligen äfven mycket att få veta . . Men hvem har pi der med er? tillade han oc! visade på den andra vagnen. — En gammal bekant, om jag ej misstage mig, sade pastorn; när ni väl fått se karlen tror jag ej vi behöfva afgifva några vidare för klaringar. Vagnen stannade och dörren öppnades. Förs steg James, kusken, ur, sedan Will Sideler oci den andre betjenten. Ett utrop af fasa och af sky mötte genast mördaren. — I himlens namn! sade lagkarlen, som e på några dagar läst tidningarne och derföre ickt visste af att kaninvaktaren rymt; huru har dennt man kunnat slippa ut från Newgate? Några ord voro tillräckliga, för att han genast visste hvad som händt. Han rådde dem at genast skicka honom i fängelse. — Nej, sade khanen; efter ödet skickat honom hit, så må han qvarstanna. När den stackars gamle Martin återfått sitt förnuft, det vill säga om några timmar, skall han måhända vilja samtala litet med kaninvaktaren. Will Sideler hade hittills burit sin panna högt inför sina fiender; men vid ljudet af renegatens röst bleknade han. Han insåg, att vedergällningens stund var inne.