Göteborgsposten – 12 april 1860, sida 2

— Fullkomligt . .. Men hör! Mördaren talade ånyo för sig sjelf. — Ni kan ej följa mig! skrek den rusige kaninvaktaren och hotade med sin knutna hand den inbillade varelse, till hvilken han vände sig; hafvet skall ej föra er hit. Ah, min Gud! tillade ban, se der, det är förändradt till blod! Hämnaren forföljer mig ännu! Jag vill icke, att man skall fånga mig! Utmattad af den förfäran, som hans samvete framkallat, kastade usligen sig på marken och dolde ansigtet i sina händer. — Kan ni ännu vägra att bistå mig? frågade Henry. — Nej! svarade löjtnanten med fast stämma; men vi måste handla försigtigt och icke oroa polismyndigheterna. Inom en timma skall han sitta i förvar under däcket till paketbåten; men jag måste taga reda på någon af mitt folk. Hvar tror ni er skola finna dem. — På krogen Chateau de Douvres, nära posten. Stanna ni här och förlora ej skurken ur sigte, tills jag kommer tillbaka med mina matroser. XXIII. Klockan två på eftermiddagen följande dag kastade Polly ankar utanför Dovre, hafvande ombord mördaren, jemte pastor Orme och Henry