Göteborgsposten – 12 april 1860, sida 2

Ashton, och några minuter derefter rullade de af på väg till Carrow. — Hvad skola vi göra med vår fånge, när vi komma fram? frågade Henry. Skola vi föra bonom till slottet Morwich ? — Kanske, svarade pastorn; men jag vet nog hvar vi skola kunna herrbergera honom i all säkerhet, åtminstone för en natt. — Hvar då? — I det gamla tornet till Carrows kyrka. Det är ej första gången det begagnats till fängelse. Flera medborgare blefvo inneslutna der under revolutionen. Fastän de båda betjenter som i en annan vagn vaktade Sideler, vägrade att besvara hans frågor, tycktes likväl den olycklige ana, hvarthän man förde honom; och, sällsynt nog, ehuru han till en del återhemtat sina krafter, gjorde han likväl icke något försök att fly. Möjligen såg han Guds finger i sitt sammanträffande med Henry Ashton, och fann att allt motstånd skulle vara förgäfves. Han slumrade flere gånger under resan, men hans anletsdrag förvredos till den grad, hans ansigte antog ett så förfärligt uttryck, att betjenterna ej kunde uthärda att se på honom; de väckte också derföre upp honom. (Forts.)