Göteborgsposten – 5 april 1860, sida 1

stenarne lika väl som sina grannar och satte säkerligen äfven högre värde på dem. Vid åsynen af den långe och magre mannen tyckte mistress Ashton att hon aldrig någonsin sett en så ful person. — Jag har kommit hit, för att få tala med er, Ashton, sade han; derföre att jag ej känner mig rätt väl. — Vore det icke bättre, att ni i så fall vände er till doktorn? inföll hustru Ashton. — Ni har cj förstått honom, sade hennes man. Någonting har händt, som oroar honom. — Det tycks, som om han sett ett spöke, tänkte den gamla. Så rädd är han. Han borde likväl ha hunnit vänja sig vid sådant. Våra läsare må underrättas att han bebodde ett hörn af kyrkogården. — Hvad har händt, hr dödgräfvare? frågade förpaktaren ; har någonting inträffat med gamle Martin ? Chettleborough nickade till tecken af bifall. — Tala! — Jag kan ej. — Hvarföre icke? Chettleborough var nog litet artig, att visa på mor Ashton. — Jag talar aldrig i fruntimmers närvaro, sade han. Våra läsarinnor måste medgifva, att detta