Göteborgsposten – 5 april 1860, sida 1

stöta den i hjertat på sig, än någonsin öfver lemna sig åt någon annan än Henry. Invånarne på farmen hade mycket förändrats Matthew Ashton odlade alltjemt sina tegar. Lyc kan gynnade honom, men hans sinne var ned slaget. Han tyckte sig ej mera ha något må för sitt arbete. Hans hustru återigen hade för ändrats vida mera. Hennes lynne hade blifvi skarpt och sorgset. Ilennes ladugård, som föru kunnat tjena som ett mönster, var försummad — Hvartill tjenar det att arbeta, sade hon när man redan står med ena foten i grafven: Harry skall aldrig mera komma tillbaka hit. Morgonen efter den spökscen, för hvilker Carrow varit skådeplatsen, sutto de båda makar: ne i sin stuga och frukosterade, då cn af tjenst. folket kom in och anmärkte att församlingen: dödgräfvare var derute och önskade ett samta med Matthew. — Dödgräfvaren! utbrast gumman Ashton: hvad kan han vilja? Vi ha ju ej något lik huset. Bed honom gå! Hennes man var af annan tanka och sade att man skulle släppa in honom. Han var ny: fiken. Det var högst ovanligt att Chettlebo: rough gjorde besök hos någon! man såg sällar till honom utom portarne till kyrkogården; har tycktes ej trifvas annorstädes. Han kände graf.