Göteborgsposten – 4 april 1860, sida 2

VR HG MO någon annan utgång än dörren, genom hvilken de kommit in. — Här finnes ingen, sade Barbara Botel. — Har ni sett honom ? — Sett? Hvem? — En gubbe, som tycktes ha stigit upp ur grafven, så blek och förstörd såg han ut. Han kom hitin. Han lyftade på täcket, liksom för att väcka mig, och gaf mig tecken att följa honom, Men jag är öfvertygad om, att det var en lefvande person. De båda sköterskorna ristade lättroget på hufvudet. — Huru kunde han komma in, milady? frågade Barbara. — Eller gå ut? tillade den andra. Rigeln var före, när vi klappade på, och fönstren äro ännu tillslutna. Det var just hvad lady Mowbray ville veta. Hon steg upp och började noga undersöka rummet. — Det är oförklarligt! mumlade hon harmset. Jag skall byta om rum, tillade hon ufter några ögonblick. De båda sköterskorna trodde det vara onyttigt; de omtalade huru de blifvit uppskrämda genom samma syn om natten och uttalade slutligen sin önskan att vilja lemna klostret. (Forts.)