Göteborgsposten – 2 april 1860, sida 2

— Nej, nej. -— Skicka honom efter bränvin? — Det skulle ej gagna till något... Vänta! låt mig handla! — Hvad tänker ni göra? -— Låsom oss bedja! sade skurken och plirade med sina små, grå ögon, hvilket angaf, huru roligt han hade af allt detta. Det finnes ingen enda af dem, som kan motstå eller uthärda sådant. Hycklaren lade sig nu ned på knä och började en lång bön till Gud, som han anropade att frälsa hans sons själ. Hans ord runno med sådan lätthet, att han synbarligen väl instuderat sin roll. Fångknekten närmade sig först lång samt dörren, i det hun med en liknöjd mine tit tade ut i korridoren. Derpå öfvergick hans lik nöjdhet småningom till otålighet, som förråddes af de allt tjockare rökmolnen ur pipan. Gubben tycktes ej på länge skola sluts sin bön. — Må f-n taga honom! mumlade fångvaktaren. Han är tråkigare änsjelfva sankt Jo seph (ett öknamn som man gifvit fångpredikan. ten)! Det är redan tillräckligt att nödgas hör: honom hvarje Söndag! Jag går ut ett slag och ser efter hvad man hittar på i stora salen. Fångknekten aflägsnade sig. Så snart Will Sideler hörde ljudet af hans