Göteborgsposten – 2 april 1860, sida 2

steg allmera dö bort, ville han stiga upp, men Davids höll honom med en betydelsefull blick qvar på sina knän; han fortfor att bedja och höjde alltjemt rösten, tills han var öfvertygad om att man icke mera kunde höra honom. — Ingen otålighet, sade han och steg upp, ty då skämmer ni bort alltsammans, Långsamt och säkert, det är mitt valspråk. Är detta er cell ? — Ja. — Är dörren vid ändan af korridoren tillåst om nätterna ? — Ja, och med dubbla lås. Agenten tänkte öfver ett ögonblick; svårigheten tycktes ej mycket oroa honom, ty han nämnde ingenting derom. — I detta paket, sade han och räckte kaninvaktaren ett sådant, skall ni finna nödvändiga verktyg. Der finnas fyra fjedersågar, för at såga sönder jernet; som jag förmodar, förstår ni er på att begagna dem? Kaninvaktaren log och dolde paketet vid sitt bröst. — Åhja, något, svarade han. — Jag skall komma hit hvarje dag, för att gifva er ytterligare instruktioner. Men ett ord: anförtro er icke åt någon. Så länge ni är her: re öfver er hemlighet, är denna er tjenare, om ni yppar den för någon, blir ni dess slaf.