— -—— — Jag har läst det i fångboken hos vaktmästaren här. — Ni är då icke fånge? — Jo! men som jag snart suttit ut min tid, så fäster man icke någon stor uppmärksamhet vid mig; och man låter mig gå öfverallt, hvart jag behagar. Man vet nog, det jag vj har någon lust att rymma. Sideler återigen, han hade nog lust dertill. Newgate föll honom alldeles icke på läppen; icke derföre att han fann vistelsen der vara så oangenäm, men det var sättet, huru han skulle gå ut derifrån, som oroade honom. I detsamma kom fångvaktaren och under rättade honom om att hans gamle far frågade ofter honom Sideler, som cj egde någon far, gissade genast, att det var något bud från MiranHafaz. Ian skyndade hastigt tillbaka till sin cell. Han fann der en gammal gubbe af vördnadsbjurande yttre, hvars skor och neddammade kläder förrådde att han tillryggalagt en lång och mödosam fård. Hans ansigte var plöjdt med djupa fåror; några silfverhvita hårbucklor föllo ned öfver hans skrynkliga panna. Hvar och en, som såg honom, måste taga honom för en simpel bonde, hvars lif förnötts på åkerfältet, långt ifrån verldens buller, dess strider och passioner. Det var likväl åtminstone tretio år sedan