Göteborgsposten – 31 mars 1860, sida 2

Slagen. svordomarne och den dåliga behandlingen förbehöllos åt dem, som ej egde några medel att tillfredsställa deras girighet, och hvilka de betraktade såsom små ovanliga skurkar, modlösa stackare, som cj kunnat förse sig mot de dåliga dagarne. Salen, der brottslingarne tillbringade sina dagar, liknade nästan en värdshussal. Sång, spel och dryckjom hörde till ordningen för dagen. Presidentoch vicepresidentsplatserna upptogos af inbrottstjufvar eller stråtröfvare, hvilkas rykte och anseende gaf dem rättighet till dessa äreställen, ty sjelfva brottet har sin aristokrati. Fångvaktarne, deltogo då de väl förrättat sin tjenst, i deras orgier; obscena sånger och hädelser genljödo der man bort vänta sig endast få höra ångrens suckar och snyftningar. Bland innevånarne i Newgate fanns en gammal mager, sträf gubbe, vid namn Mike. Man visste ej rätt, om ban väntade på sin dom eller om han satt på lifstids fängelse. Vaktaren fästade endast föga afseende vid hans person, ty han fick gå och komma som han behagade. Några af fångarne trodde honom vara spion. (Forts.)