Göteborgsposten – 30 mars 1860, sida 2

Om det vore nog för erhållandet af denna benämning, att betala bra, så misstog man sig icke. Den gamle satt vid ett litet rundt bord i den lilla mörka kammare, som han kallade sin byrå, och granskade vid skenet från en lampa en mängd papper, som lågo spridda framför honom och till största delen voro fullskrifna med hicroglyfiska teckan. De voro rapporter från de verktyg och tjensteandar, som han använde för sina operationer. Bredvid honom stod en karl med stridt, borstlikt hår och djerft, beslutsamt yttre. Det var hans förtrogne agent, känd under namnet Tyburn Ned. — Hvad har det blifvit af gossen ? frågade hans herre, — Han är i arbetshuset. — Och inga misstankar? — Inga. Jag var klok nog att byta ut hans kläder af batist och spetsar mot en grof bolstervardsrägt. — Godt! sade hans herre och tog en sedel. Det är då en klar affär! . . . Och kaptenen! — På andra sidan hafvet. — Ändtligen! sade Davids med en suck af tillfredsställelse. Den drummeln gjorde mig mera ondt än godt. Jag måste låta honom veta, att, om han kommer tillbaka, så har han ingen vidaj j i