Göteborgsposten – 30 mars 1860, sida 1

Tillståndet i södra Italien. För den, som önskar bilda sig ett riktigt begrepp om olika styrelseformers förmåga att lyckliggöra och tillfredsställa folken, är en blick på de närvarande törhållandena i Italien af stort intresse. I norra delen af landet firar konstitutionalismens id, representerad at den ädle och frisinnade Viktor Emannels styrelse de skönaste triumfer, och detta oaktadt den är i saknad af den så mycket omordade historiska kontinuitetens grundval och är importerad utifrån. I detta samma Rom, som en gång berömde sig af att vara icke blott Italiens, utan hela verldens medelpunkt, herrskar en samvetslös prestliga i Kristi ståthållares namn öfver ett okunnigt, utarmadt och förbittradt folk, som endast af fruktan för de franska bajonetterna kan athållas från att följa Romagnolernas exempel. Och i det södra Italien, detta herrliga land, som icke Vesuvii fruktansvärda utbrott, de talrika jordbäfningarne och en kedja at usla regenter kunnat betaga rättigheten att kallas Europas paradis, uppträder despotismen i den mest afskräckande skepnad, bildande den för dynastiens närmaste framtid vådligaste kontrast mot den i hela Italien så högt älskade Viktor Emanuels visa och rättrådiga styrelse. Det invändes måihända, att påfvar, sådana som Pius IX och