Art. 2. Detta dekret skall förelägga: Parlamentet, för att blifva lag. Våra mini strar äro ålagda att verkställa detta dekret hvilket, försedt med statens sigill, skall för varas i arkiverna och offentliggöras i Emili ens provinser. Victor Emanuel. C. Cavour, minister: president. G. H. Cassini, justitieminister. M Fanti, krigsminister. EF. S. Vegezzi, finans minister 7. Mamiant, kulturminister. Farint, minister för allmänna arbeten. Turin, den 18:de Mars 1860. En korrespondent från Rom till Times berättar under d. 15 Mars: På hvarje gata i hela Rom funnos i dag på morgonen stora affischer uppklistrade, med foljande inskription i stora bokstälvar: Unione al Regno Constituzionale di Vittorio Emanuele. Sbirrer, polisbetjenter och gendarmer voro fullt sysselsatta med att borttuga dessa tryckta tillkännagifvanden; men nya sådana kommo genast upp liksom at sig sjelfva eller genom trolleri. De påträffades ej allenast på väggarne, utan på dörrarne och visitlådorna. Längs Corso och Via Babuino har jag sjelf räknat inemot tusende. På landet, på telegraflinierna kunde man se samma plakater hänga och svaja lika en mängd flaggor. Påfliga styrelsen är mäkta vred och har utdelat befallningar om arresteringar och husvisitationer. Från Neapel skrifves till LIndependance Belge, att en österrikisk general redan inträffat i Neapel, för att föra de neapolitansktpåfliga trupperna mot Mellanitalienarne. — Det berättas vidare att man är nära afslutandet af ett fördrag, hvari konung Frans föorbinder sig, att med neapolitanska trupper besätta Rom, Umbrien och Markerna. — På gränsen beskrifves sakernas ställning vara långtifrån tillfredsställande: trupperna bestraffas ofta för insubordinationsbrott och invånarne äro högligen missnöjda. Det Piemontesiska eller anslutningspartiet blir emellertid med hvarje dag allt starkare. De österrikiska tidningarne påstå ifrigt, att den allmänna sinnesstämningen i Venetien är mera tillfredsställande nu än för några veckor sedan, men, försäkrar en korrespondent, personer, som nyss kommit från Venedig, bedyra, att Venetianarne hata Österrikarne lika mycket som någonsin förut, fastän de nu under v. Toggenburgs system demonstrera mindre än när grefve Bissingen var ståthållare inom provinsen. Venetianarne påstå, att deras landsmän snart skola göra ett försök att befria dem, men Sardinien kan icke på egen hand våga ett anfall på Österrike. — Venedig är nu fullständigt befästadt på landsidan och fästningsverken vid inloppet till hamnarne Lido, Malamocco och Chioggia hafva betydligt förstärkts. Sex kanonbåtar hafva nyligen blifvit bygda och flere andra äro på stapeln. Några hundrade refflade kanoner hafva under de sista månaderna förfärdigats i Österrike och de flesta af dem påstås nu vara i Venetien. — Från Pesth skritfves, att häktningarne i anledning af studentupploppet ännu tortfara derstädes.